Stödbehandlingar

Skriv ut

 

Stödbehandlingar är en viktig del av myelombehandlingen. Under de flesta myelombehandlingar, framför allt då cytostatika används, ska blodkroppsvärdena kontrolleras regelbundet. Om hemoglobinet sjunker under cirka 80 g/l behövs ofta transfusion av röda blodkroppar ("blodtransfusion"). Äldre patienter och patienter med hjärt-kärl eller lungsjukdomar utvecklar symtom lättare (andnöd, rytmstörningar, bröstsmärtor). Vid blodbrist som uppstår vid njursvikt kan även läkemedel som stimulerar bildandet av röda blodkroppar användas.

Under behandlingen kan antalet blodplättar, trombocyter, också sjunka. Om trombocyttalet sjunker märkbart under behandlingens gång (till under 10 – 20 x 10(9)I) kan en trombocyttransfusion ges. Ibland kan myelompatienten ha en bestående brist på trombocyter. Då ges inga trombocyttransfusioner, då detta i regel inte ger något terapisvar, eftersom kroppen bildar antikroppar mot trombocyterna som snabbt förstörs (så kallad immunologisk trombocytopeni, ITP). Å andra sidan är blödningsbenägenheten inte särskilt hög vid ITP. Om du har stor blödningsbenägenhet (lätt får blåmärken, näsblod, långvarig blödning i samband med tandvård eller liknande) ska blodets totala koagulationsegenskaper utredas - du kan ha brist på någon koagulationsfaktor i samband med myelom. Generellt sett är blödningsbenägenheten hos myelompatienter dock inte särskilt påfallande.

 

Myelombehandlingarna kan också sänka antalet vita blodkroppar (leukocyter). Leukocytnivån kan inte korrigeras med blodprodukter, då de vita blodkropparna bara lever en kort tid i kroppen, endast ett par timmar. En låg leukocytnivå innebär en risk för allvarliga infektioner. Om leukocyttalet är under 1 eller om du har feber över 38 grader, gäller allmänt att du ska kontakta sjukvården för omedelbar antibiotikabehandling. Om röntgenbilder visar fläckiga skelettförändringar eller osteoporos bör en skelettstärkande medicinering med ett så kallat bisfosfonatpreparat påbörjas utöver myelommedicineringen. Behandlingen kan ges i tablettform eller som intravenös behandling som initialt ges en gång i månaden. Intravenösa bisfosfonater är behäftade med en ovanlig men allvarlig biverkning, vävnadsskada i käkbenet (aseptisk osteonekros). Tandvårdsåtgärder kan vara en utlösande faktor. Får du intravenös bisfosfonatbehandling bör du åtgärda tänderna innan behandlingen påbörjas. Det är viktigt att du diskuterar alla typer av åtgärder med din ansvarige läkare innan de utförs. Om åtgärden medför stor risk för blödningar måste kanske eventuella antikoagulerande medel (warfarin-tabletter, heparinsprutor, tabletter med acetylsalicylsyra) avbrytas innan åtgärden utförs.

Kalktabletter kan vara ett bra tillägg till läkemedelsbehandling. Om din läkare har ordinerat kalktabletter ska kalkvärdet i blodet kontrolleras, eftersom värdet kan öka vid myelom och då öka risken för njursvikt. Om du har permanent njursvikt, sjunker kalkvärdet i blodet efter myelombehandling, och du behöver fler kalktabletter än vanligt. I sådana situationer ska rätt kalkmängd fastställas genom blodprov och ordineras av läkaren. Användningen av kalkpreparat måste redovisas på din läkemedelslista, då användningen av kalk kan påverka bland annat valet av antibiotika.

Myelom kan också leda till trombosbenägenhet (risk för blodproppar) framför allt i venerna i benen. Vissa myelombehandlingar kan särskilt i början av behandlingen öka trombosbenägenheten så att patienten måste använda antikoagulerande medel (warfarin-tabletter, heparinsprutor, tabletter med acetylsalicylsyra) som gör att blodet inte levrar sig (koagulerar) så lätt. Blodpropparna i benen känns som hårda svullnader och värk i vaderna. Blodproppen kan lossna från venen i benet och flyta med blodströmmen till lungorna, vilket ger mer eller mindre andnöd. Bentromboser diagnostiseras med ultraljudsundersökning av venerna, medan blodproppar i lungorna diagnostiseras med datortomografi. Båda tillstånden behandlas med antikoagulerande medel. Det är ovanligt med tromboser i andra delar av kroppen. Doseringen av vissa antikoagulerande medel ska kontrolleras genom regelbundna blodprov. Detta gäller särskilt warfarin.

Myelom leder ofta till ökad infektionsbenägenhet (oavsett mängden vita blodkroppar). Infektioner, framför allt infektioner i lungorna, ska alltid behandlas. En orsak till ökad infektionsbenägenhet är att antikropparna som plasmacellerna producerar inte fungerar normalt vid myelom och inte hjälper till att bekämpa bakterier och virus. Produktionen av normala antikroppar är i sin tur starkt nedsatt, vilket ökar risken för infektioner. Behandling med stora doser av kortison sätter kroppens försvarsmekanismer delvis ur spel. Under kortisonbehandling ska du därför vara uppmärksam på infektioner. Under de första månaderna efter en autolog stamcellstransplantation är du mycket mer infektionskänslig och behandlas därför i förebyggande syfte med antibiotika. Bältros är inte ovanligt hos patienter med myelom och behandlas med medicin som bekämpar bältrosviruset. Typiskt för svåra infektioner är feber och högt CRP-värde i blodet .

Alla myelompatienter bör vara vaccinerade och du bör alltid diskutera vaccinationer med din läkare. Du ska inte vaccinera dig under behandlingar som sätter kroppens försvarsförmåga ur spel eller vid infektioner, eftersom vaccinationen då inte ger tillräcklig effekt.

Om blodets trombocytnivå är mycket låg, bör vaccination inte ges intramuskulärt, då detta kan orsaka en smärtsam blödning i muskeln. Levande vacciner ska undvikas, då dessa kan ge oberäkneliga terapisvar om kroppens försvarsförmåga är kraftigt nedsatt.

Betydelsen av att ge patienten psykologiskt stöd vid behandling av myelom är mycket stor. Eftersom myelom är en kronisk sjukdom är det oerhört viktigt att läkaren och den övriga vårdpersonalen uppmuntrar och stöder dig och dina anhöriga så att du kan behålla en positiv livssyn trots sin sjukdom och så snabbt som möjligt återgå till din vardag.

Denna sida ses bäst i Internet Explorer 5.0 eller senare. © Janssen AB 2011 - Senast uppdaterad: Den 02 June 2016. Denna webbplats är upprättad av Janssen AB, som ansvarar för innehållet Janssen AB * Box 4042 * SE-16904 Solna * Phone: +4686265000 * Fax: +4686265100  Den är avsedd för personer bosatta i Sverige.